eleganzia

Idag gjorde jag min sista Exam-skrivning. Kändes lite ledsamt då lärar-Tony sa hejdå och önskade mig lycka till i livet. Men men . That's life.
Det börjar verkligen kännas att nu, nu snart åker jag hem. Mixed emotions I tell you.

Vi hittade en sån sjörövarkarta där det stod att man skulle hitta fram till X.




Det visade sig att X var ett vanligt hus, lite besvikna blev vi allt.

Jag har haft ett inlägg på gång om hur kul det var när mamma och pappa var och hälsade på, och ett inlägg om hur galen min och Hannas helg var då vi bl.a. hängde i Portsmouth på nattklubb för 21 åringar.

Men strunt i det! Nu vill jag ha medlidande. Kolla in mitt armveck!



Buhu..! Mina utslag är tillbaka, minns inte när de först dök upp, tror det var i början av januari. Har sedan dess varit på åtminstonde tre läkarbesök, fått ta blodprov och nått annat prov och fått två antibiotika-kurer. Och ändå kommer dom tillbaka! Ringde vårdcentralen igår, men min läkare där har slutat. Så... nu är det bara till att börja om igen. Känns verkligen inte bra!
Det börjar med en liten, liten röd prick på armen, som sedan blir större och större, blir till en blåsa som spricker och sedan har man ett öppet sår tills det så småningom läker. Och det värsta är att det blir fler och fler ju längre tid som går.
Enda tiden som vårdcentralen hade ledig för mig krockade med mitt schema, så jag kommer inte kunna åka dit förrän nästa vecka, då det är half term och jag inte har någon aning om hur och när jag kommer vara ledig. Som sagt; det känns verkligen inte bra det här.

En bra nyhet är iallafall att min hemresa är bokat! Den 8e juni kommer jag hem, om island behagar hålla koll på sina vulkaner.
En annan roliga grej är att jag och Bus-Hanna ska åka iväg på annu en roadtrip! Denna gång bär det av norrut. Det kommer dock vara dåligt väder i helgen, lite mindre pepp.

Nu ska jag iväg till mitt college, min absolut sista lektion!!!

Blåningar på höftben, armbågar, knän, smalben och i svanken, plus diverse skrapsår här och var.

Bara för att man är full behöver det inte vara en bra grej att åla sig nerför alla trappor man ser.



Eller låtsas bli påkörd av stillastående bilar. Herregu., pojkstackarn måste ju va livrädd där i förarsätet.

LOL